Negerbabbel om negerbeteende och negerintelligens

maj 25, 2008

Så, då börjar bloggandet så smått igen efter extremisternas kapning och nedläggning av bloggen. Vi inleder så smått med negerbabbel om negerns beteende och intelligens.

”NEGER-AFRIKA
Vi skola nu behandla den verkligt negrida världsdelen, Neger-Afrika, d v s Afrika söder om Sahara. Envar tror sig ju veta hur en neger ser ut, men en närmare beskrivning skadar dock inte. Negrerna äro i allmänhet rätt långa i växten, nästan som svenskarna. Men benen äro förhållandevis ännu längre och bålen istället något kortare. Huvudskålen är rätt lång och än mera smal, dess rymd mindre än européernas. Hjässa och bakhuvud ha i profil en mycket karaktäristisk sväng. Pannan är barnsligt rundad utan nämnvärda ögonbrynsbågar, ja ögonhålans överkant är mera tillbakadragen än hos oss. Då dennas underkant i stället är något mer framskjuten, uppkommer det karaktäristiska hos negerblicken med dess stora (för övrigt blåvita, stundom blåbruna) vitögon och egendomliga uttryck i övrigt. Näsan är mycket mindre än hos papuas, rent av liten, men dock jämförelsevis tjock. Läpparna behöver ju inte beskrivas, men man kan tillägga, att munnen i motsats till arabiner, australier och weddas m fl ej är särdeles bred. Öronen äro små, runda och välskapade, ”musik-öron”. Hakan är rund och köttig, liksom för övrigt hela ansiktet. Huden är sammetsmjuk med stora porer och stark utdunstning, den bekanta negerlukten. Håret är kort och ulligt även om det mycket korta håret på en del negerbilder alltid beror på klippning.
Negern äro jordens mest utpräglade driftsmänniskor, en ras av stora ouppfostrade barn, som mindre än andra besväras av några hämningar. Niggern tar dagen som den kommer, skriker, pratar och flabbar med sin breda humor och njuter av alla de fröjder, som ögonblicket kan giva. En motgång kastar honom bokstavligen till marken, han vrålar och sliter sig i håret som en besatt i vildaste förtvivlan. Ögonblicket därefter är dock det hela glömt, och allt är som vanligt.
Negerns sanguiniska temperament innesluter mycken godmodighet och vid lämplig behandling kan han bli en mycket trogen tjänare. En sådan natur är naturligtvis även en utmärkt slav, som, frånsett enstaka utbrott, väl finner sig i sitt öde, ja t o m är flabbig i slavhandlarens kedjor. Någon högre och självständigare kulturutveckling kan ju naturligtvis däremot icke förekomma hos dessa stundens lidelsefulla barn. Väl kunna de hastigt och motståndslöst efterapa, vad de sett av högre kultur, så långt de förstå det. Men deras självständiga uppfinningsförmåga är enligt kännare synnerligen ringa både när det gäller konststilar, sagomotiv och tekniker. Nästan allt är lån från de omgivande folken. Endast musiksinnet är högt utvecklat, ehuru även här råheten i känslolivet och bristen på förmåga av komposition starkt gör sig gällande.”
Är det detta avskräde som vårt fosterlandet ska fyllas med? Är detta framtid?